Världens bästa bank!
Summa summarum: en punkt är avprickad på listan. Kvar: jobb och bostad.
Ska skriva cv idag och fila lite på ett personligt brev om varför jag vill jobba på just DITT företag. Om du som läser det här har ett litet bioteknikföretag så är det bara att höra av dig. Jag är billig och jobbar hårt. Nästan som en kines. Fast frivilligt.
Idag har jag varit på läkarbesök. Min läkare utsrålade en enorm ethos och jag kände mig helt trygg i hans vård. Dock körde han ner en metallstav långt ner i halsen på mig. Rrrrsscghh-rrrghh-aarrsscch. Han sade att han skulle titta lite i min mage. Jag håller med Russell Brand. Sånt ber man inte om. Det är ju för fan inte magen som är problemet. Hur som helst så har jag nu fått magsårspiller för problem med halsmandlarna. Man kan tydligen lura folk rätt rejält om man bara utstrålar tillräckligt mycket förtroende.
Om att vara hemlös
Visst gör det ont när blåsor brister
Stockholm marathon update:
Träningen går finfint och miltiderna har krupit under 50 minuter. Snart ska jag springa en mil med mitt allra hårdaste så får vi se hur det går. Kan det slinka under 45 minuter kanske?
Det enda negativa med att springa är att fötterna blir lite konstiga. Skavsåren är större än fötterna och höften känns som en gammal gubbes. No pain, no gain. Pain is temporary, glory is forever. Och så vidare.
Veckans i Efterskott
Snart lugnar det sig igen och jag kommer kunna återgå till mitt sävliga liv där bloggen är det mest spännande som händer på dagarna. Snart. Men inte än. Det är lite kvar att fixa och trixa med exjobbet innan allt är klart, men förhoppningsvis blir jag färdig under helgen. Tyvärr har det hektiska schemat också inneburit att Veckans Djur har försummats och det är ju naturligtvis inte bra. Därför frångår jag normen något och postar Veckans Inlägg på en lördag istället. Så here goes:
Den här veckan ska vi prata lite om ryggsträngens utveckling och specifikt om ryggradsdjur. Lite kuriosa om ryggsträngar (eller snarare abdominala ganglia) är att jag a long time ago in Belgium försökte dissikera fram nervsträngen på en kackerlacka. Jag grävde och gojsade runt i bakkroppen och fick till slut fram någonting senliknande, vitt och slemmigt. Det skulle kunna varit nervsträngen. Triumferande drog jag ut den med min spetsiga pincett och skulle precis nåla fast den i vaxbordet när pincetten skar igenom och fjäderkraften fick strängen att med ett slaskande ljud hamna mitt i ett hav av äggstocksmos. Den var ju naturligtvis omöjlig att hitta efter det. Trist för mig och 5 minuspoäng.
Men det är en helt annan historia. Arthropoda saknar ju faktiskt ryggsträng och hör i övrigt inte hemma i det här inlägget. En ryggrad har gett oss möjligheten att snabbt transportera information från hjärnan (se tidigare inlägg om cephalodisering) till kroppens extremiteter. Mycket användbart då kroppen har ett stort behov av att koordinera rörelser inom bråkdelen av en sekund.
Sammanfattning av männsikans viktigaste evolutionära events:
Cephalodiserad bilateral kroppsbyggnad: Gör att vi inte ser ut som skit
Fullständigt coelom, deuterostom: Gör att vi inte äter skit
Ryggrad: Gör att vi inte tar skit
Nästa vecka börjar vi glida in lite på ekologi och metoder för att skapa uthålliga ekosystem. Missa inte!
Om att försova sig
Yrvaken, håret på ända och pyspunka på cykeln. Ja, det är väl fan typiskt att det händer idag. Törstig som få dessutom eftersom det var 35 grader i mitt lilla kyffe hela natten. Upplagt för en pang-presentation?
Efter att ha hetsat igenom pensionärskön på hemköp med en flaska vatten, cyklade jag trots punkteringen till jobbet. Sedan är allt en grå dimma och nu sitter jag här utan att riktigt veta vad som har hänt. Återkommer med mer detaljer om och när minnet återkommer.
Le big day coming up, monsieur
Så är den då snart här. Dopparedan som jag har fruktat under ett halvår. Imorgon är det dags att göra rätt för mig och visa att jag faktiskt har gjort nytta under de senaste månaderna. Wish me luck!
Och om nån har lust att ringa om ett jobb så går det bra, men inte mellan 11:30-12:30 imorgon. Och inte 17:00-18:30, för då är jag i tvättstugan.
Nu ska jag lugna mina nerver med en avsvalkande 16-timmars kalldusch. Over and out!
Dauphiné Libéré
När jag ändå är inne på cykelnews, så kan jag rekommendera landsvägs-SM i Uppsala i slutet av juni. Jag kommer definitivt att vara där när de cyklar uppför Karolinabacken. Mumma!
Herr Ober, notan tack!
Jag tror att det blir bättre när jag har anmält mig till start. Och det gör jag så fort jag får pengar. Så anmälningen skjuts upp på obestämd tid.
Om Applied Biosystems, Affymetrix eller OctaPharma vill ringa så går det bra nu. Även skambud uppskattas. Jag är flexibel, relativt liten i maten och behöver inte mer än 4 kvm för att känna mig som hemma. Kan även tänka mig att jobba gratis!
Rastlös men taggad
Sedan börjar utmaningarna ta slut. I alla fall de uppenbart uppstyrda utmaningarna. Vasaloppet är ju kvar förstås. Och Göteborgsvarvet. Men vem kan kalla Göteborgsvarvet för en utmaning om man har klarat sig igenom Lidingöloppet och Stockholm maraton. Vikingarännet på skridskor finns ju kvar också förstås. Man kanske kan ta det som försäsongsträning inför maran.
Nytt för i år är att jag även har kommit överens med mig själv om en sluttid. Stockholm maraton 2008: under 3:30. Är det realistiskt? Knappast, men för att jag ska bli träningsmotiverad brukar det krävas rätt orealistiska mål. Etapp 1 inleds imorgon, då jag ska ut och sträcka lite på benen i spåret. 5 km känns lagom.
Veckans Fortsättning
Hur kommer det sig att ett så blygsamt och okänt ord samtidigt kan betyda så mycket? Varför är inte coelom ett erkänt begrepp som definierar männsikan likt 'själ', 'sinne' eller 'jag'? Ja, säg det. Hur som helst så är definitionen av coelom ett utrymme som helt innesluts av mesodermet. Som vidare förklaring definieras mesoderm som kroppens mellanlager av vävnad som ligger mellan ectodermet och endodermet. Kroppens tre vävnadslager gör att vi ser ut lite som en toalettpappersrulle, som min kära gymnasielärare brukade uttrycka det. Och nyttan med coelomet är väl uppenbar, då separata, men ändå sammanbundna, organ kan bildas och röra sig fritt i coelomet. Någonting som inte organen hos till exempel en plattmask kan. Där är alla organ i direkt kontakt med epitelet. Hujedamej!
Protostom vs. Deuterostom
'Don't crap where you eat' är ju ett känt citat som alla utom Robinson-Leif verkar leva efter. Men ödet kunde ha velat annorlunda. Vi har den enterocoelomala deuterostomala utvecklingen att tacka för att munnen inte är anus och att anuset inte är mun. Coelomet kan bildas på två olika sätt (ger upphov till protostomer eller deuterostomer), vilket samtidigt definierar vad som ska bli mun och vad som ska bli anus. Så jag tycker vi ska vara rätt glada åt att det bara är Robinson-Robban som dricker med rumpan.
Sammanfattning av männsikans viktigaste evolutionära events:
Cephalodiserad bilateral kroppsbyggnad: Gör att vi inte ser ut som skit
Fullständigt coelom, deuterostom: Gör att vi inte äter skit
Vad kommer nästa vecka, måntro?
Hell night... pfft
Hur som helst så har jag gått och varit imponerad på folk som sitter uppe hela nätter. Imponerad helt i onödan. Det är ju inget. Lätt som en plätt. Jag skulle kunna vara uppe ett dygn till utan problem. Synd att jag har undvikit det här förut. Tänk vad mycket bättre tentaresultat man kunde ha fått.
Nu ska jag och Christer Björkman gå och lägga oss. Men vad är det för en tokig text? Känns inte riktigt PK, Christer. Vad är det för flicka som du går till egentligen?
Hon tycker om mej, för jag gör vad jag kan...
...I hennes ögon finns en längtan efter mera
Så jag stannar hela natten, fast vi är som eld och vatten
(Kom), så länge hjärtat slår, (kom), så länge spänningen finns kvar
Imorgon är en annan dag...
...Tiden är som ett timglas i din hand
Där sekunder och minuter blir till år
Jag vill ha allt det jag får...
Nightly update
Så nu är det dags för Goo Goo Dolls och Tommy Körberg att gå och lägga sig, medan stackars lilla jag får pallra mig iväg till ett folktomt SKL.
Häpp, häpp!
All-nighter
Hupp, hupp!
Förmiddagsincident
Helg betyder sega morgnar och brunch på McDonalds. Som vanligt cyklade jag skitfort och så. Och ungefär av samma anledning som de gör 90-skyltarna mycket större än 110-skyltarna så behöver jag en rätt lång reaktionssträcka innan jag kan väja för eventuella hinder i vägen. Ännu svårare blir det när man blir påkörd av någonting som kommer in från sidan. Som idag.
Jag hade dragkedjan uppdragen halvvägs och i den kraftiga motvinden fungerade den lite som en fångsttratt. In snett uppifrån höger kommer plötsligt den största geting jag någonsin sett och dundrar rätt in i axeln 5 cm under vänster nyckelben. Efter att den första chocken lagt sig insåg jag med stigande panik att getingen studsat ner innanför tröjan. Nu fick jag äntligen använda mina teoretiska kunskaper om hur man gör när man byter kläder i fart på cykeln. Det ser ju rätt lätt ut när de drar på sig överdragsjackorna. Det visade sig vara svårare än vad jag trott och det slutade att jag låg i en hög bredvid cykelvägen med tröjan över huvudet och jackmuddarna över handlederna. Bredvid mig låg den största geting jag någonsin sett. Minst lika groggy som jag.
Oj, är det fredag?
För er som har hunnit glömma så är ju fredagar synonymt med Veckans Djur. Och den här veckan är inget undantag. Ni som känner mig vet ju att jag sällan fastnar i gamla hjulspår och vattuman som jag är så gillar jag att utforska och söka kunskap på många olika sätt. Så från och med den här veckan så kommer Veckans Djur definieras något annorlunda. Istället för en bild på ett djur med en kort lite tokrolig beskrivning, så blir det en liten föreläsningsserie om det mesta som hör djurvärlden till. Temat för föreläsningarna kommer att vara utveckling, där vi börjar med taxonomi och evolutionär genetik där vi följer människans evolutionära ursprung och avslutar med ekologiska förändringar och hur vi kan göra för att skapa uthålliga ekosystem för de djurarter som jag anser vara viktiga att bevara.
Så, de första föreläsningsveckorna kommer handla lite om viktiga evolutionära grenpunkter som skiljer människan från andra djur, till exempel korallsvampar.
Vi börjar med nyttan av att ha en cephalodiserad bilateral kroppsbyggnad:
Ja, egentligen finns det inte så mycket att säga. Det innebär i princip att vi har en symmetrilinje genom kroppen som gör att vi får en fram- och en baksida samt en vänster- och en högerhalva som ser likadana ut fast spegelvända. Och att vi har hjärnan och tillhörande sinnesorgan centrerade till ansikte och huvud. Utan det skulle vi kanske se ut som cylindrar med fem ben och snurra fram istället för att gå. Och ögon runtom hela kroppen och inget huvud.Hur skulle det se ut? Nä, det skulle se för djävligt ut. Så jag tycker nog att vi ska vara glada att vi har en bilateral symmetri och en utvecklad cephalodisering.
Hoppas att ni har lärt er något matnyttigt här idag. Och kom ihåg: bilateral is the shit!
Re-raise: all in!
Nu är handen spelad, spelet avgjort och förnedringen total.
Utblottad och naken brottades jag ensam i massan av kroppar med min ångest. Ångesten är ju det sista som överger människan sägs det. Och kanske stämmer det. Men det fanns en tid då jag fortfarande trodde på seger. En tid då hoppet fortfarande brann och då mina motståndare bävade för mina taktfasta steg.
Jag bestämde mig tidigt innan loppet att satsa på mental psykning för att tagga mig själv och för att sänka mina motståndare. Den biten bestod i att lojt titta på uppvärmningen från sidan och att ställa mig lite passivt vid starten med händerna i fickorna. Som att man inte brydde sig liksom och hade gjort det här tusentals gånger. Jag tror till och med att jag gäspade lite sådär nån minut innan starten.
Med andra ord valde jag djärvt att satsa allt på en hand istället för att lägga mig och acceptera den relativt låga förnedringsnivån som det innebär att ligga på rygg i regnet med ett plågat ansiktsuttryck med ena handen runt vristen. Ni vet, som fotbollsspelare gör när de är överspelade. Nä, istället bestämde jag mig för att explodera från start i ett vålsamt tempo. Tyvärr ledde mitt psykkrig endast till att jag hamnade rejält efter i starten. Men en kilometer in i loppet hade jag sprungit förbi och ifrån mina konkurrenter. Jag hade vind i seglen och livet lekte. Floppen kom och jag satt och väntade på att fylla min hålstege.
För er pokertokar därute, så kan man som tidigare antytts likna händelseförloppet vid en stundom välspelad hand i poker. Jag valde att gå all in med mina kort, trots att jag visste att motståndarnas händer var bättre. För är det något jag har lärt mig så är det att man aldrig ska syna med den sämsta handen. Och jag var ju redan "pot commited". Tyvärr gällde ju det även mina motståndare som efter en kort stunds övervägande synade.
Jag fick aldrig träff på min hålstege. Verkligheten kröp ikapp, först sakta, men sedan snabbare och snabbare. Till sist, efter drygt 4 km, hoppade den upp och grep ett kraftigt livtag runt mig och drog mig ned i en ångest så djup att endast Strindberg under sina värsta opierus kunnat föreställa sig mina kval. Några hundra meter senare susade motståndarna förbi och resten av loppet blev kvalfyllt. Handen var spelad, stian var skurad och locket var lagt på brunnen. Jag hade inget mer att ge.
Med stapplande steg vacklade jag till sist in i mål och jag blev påprackad min medalj och min t-shirt, långt efter att mina motståndare med lätta steg trippat fram de sista kilometrarna. "Medaljer är till för vinnare", sade jag föraktfullt till den 12-åriga flickan som delade ut medaljerna. Hon tittade frågande på mig. Hon kanske inte hörde. "Men jag tar gärna en t-shirt. Finns de i large?"
Om att syna en bluff
22% lutning i backen när det var som värst! Vad ska de upp där och göra? Jaja, Simoni och Piepoli lagjobbade sig upp på toppen och spurtslog min idol Schleck. Med den korta notisen lämnar vi ofötrjänt tidigt cykelvärlden för den här gången. Varför kan ingen lära sig uppskatta cyklingen som den ädlaste av sporter?
Hurtbullen på jobbet som springer i samma lag som jag kom in och lämnade över nummerlapp och sånt idag. Hon föreslog att jag skulle försöka hålla tempot uppe i vår lilla grupp. Så nu har jag helt plötsligt blivit uppskriven som lite av stjärnan i laget. Hur långt in i loppet är det läge att säga att jag inte har någon kondis och att jag måste kräkas? Ska jag vända mig om med ångest i blicken och dra en nödlögn om en stukad fotled? Eller ska jag helt enkelt inte dyka upp till starten?
Det sägs ju att dåren lär av sina misstag, medan den vise lär av andras misstag. Så, varsågoda, här får ni en lärdom från en av de värste av dårar: Bluffa aldrig, även om du tror att du aldrig kan bli synad. Om du inte kan räkna på pott-odds förstås. Då kanske man ska bluffa. Men det kan inte jag. Och då skiter sig saker.
T-2 dagar
Garnisonsloppet i förra veckan gick klart över förväntan. Förutom att jag missade starten och fick runda hela fältet av promenerare under den första kilometern gick det strålande och högljutt rosslande var jag först framme vid fikabordet efter loppet. Loppets egentliga målsnöre, enligt mig.
Dagens giro d'Italia-etapp bjöd inte på några egentliga överraskningar, förutom att klungan släppte iväg 17:e-placerade Garzelli med 7 minuter. Imorgon, däremot, blir det en mycket tuff etapp med avslutning uppför Monte Zoncolan; en stigning på mer än 1000 höjdmeter. Får inte missas!
Olika saker som kan rinna mellan fingrarna
Är det inte konstigt att man kan tycka att man har så bra koll på saker som helt plötsligt bara skiter sig fullständigt. Den föregående veckan har kantats av sjukt konstiga händelser. Alla dåliga naturligtvis! Vad gör man åt saken? Jo, man låter en hel helg rinna mellan fingrarna och hoppas på att saker och ting löser sig av sig självt. Herregud, vad improduktivt det ska vara ibland.
Jaja, hursomhelst så är det dags för en giro d'Italia-uppdatering:
Dagens etapp sades vara den värsta i årets upplaga. Och man kan väl hålla med när man såg cyklisternas ansiktsuttryck. Mamma mia, vilka backar!
Piepoli, Ricco (båda från Saunier duval), Parra (från Cofidis) och Perez (från Panaria) kom loss i en utbrytning som varade hela etappen igenom och Piepoli plockade därmed bergatröjan från di Luca. di Luca, Cunego, Simoni, Schleck och grabbarna började jaga tätgruppen, men det var mest Schleck som såg stressad ut. Ricco låg bara några minuter efter i ungdomstävlingen, så det var fara och färde att han skulle bli av med den.
Efter ett tag bröt sig Mazzoleni(!) iväg från gruppen med raketfart och fick en enorm lucka. Ett tag tog han till och med virtuellt över ledningen från di Luca, som svarade sent men kraftfullt i sista backen.Värre var det med Schleck, Cunego och Simoni, som såg ut som om de stod stilla i backen när di Luca trampade ifrån. Oj oj oj, det finns så mycket mer att säga, men det får räcka för tillfället.
Imorgon är det vilodag och tro mig, det behövs. Jag har suttit på helspänn i flera dagar nu och behöver verkligen vila ut.
Il Killer
Här kommer en liten giro d'Italia update från gårdagens etapp så här i kölvattnet av alla andra italienska framgångar:
Danilo 'il Killer' di Luca visade tänderna och fullständigt exploderade uppför bergen i gårdagens etapp. Han har nu möjlighet att plocka alla tröjor (utom den vita förstås). Imponerande! Damiano 'il Speed-trap' Cunego såg ut som ett spöke i ansiktet, men lyckades bita ihop och kämpade sig hjälpligt i mål till sist. Gilberto 'il Pancy' Simoni var väl den av huvudkonkurrenterna som såg ut att kunna hänga på 'il Killer' när han drog iväg, men även han fick se sig avhängd i mördarbackarna. Vem ska nu kunna stoppa di Luca? Fortsättning följer i dagens stenhårda bergstempo. Mumma!
Jag har fått en ny favorit i cykelsporten nu när Ivan 'il Not-quite-as-good-as-Armstrong-or-Ullrich' Basso inte är med oss längre. Eller två favoriter, om man ska vara noggrann. Cykelsportens svar på fotbollens bröderna Laudrup och musikens Milli Vanilli: Andy 'il Brian' och Frank 'il Michael' Schleck. Andy har lagt beslag på den vita ungdomströjan och var i princip den ende som lyckades följa med i di Lucas tempo uppför backarna. Vilket framtidslöfte! Riktig 'il Gotland'-klass på det. Den andra brorsan har presterat hyggligt i CSC-tröjan med en 3:e-plats i ProTour 2006, och det sägs att han kan bli ännu bättre. Wow!
För övrigt anser jag att det är hög tid för Paolo 'il Titanium-hip-replacement' Maldini att lägga dobbarna på hyllan. Snart blir han tvungen att flåsa runt med stödstrumpor istället för benskydd och loafers med broddar istället för fotbollsskor. Har han inte plågat fotbollsvärlden tillräckligt nu?
Och för er som undrar: Hushållsost is the only way to go! Jag har dragit i mig 1 kg på tre dagar. Den är ju så god och matig.
