Veckans i Efterskott
Snart lugnar det sig igen och jag kommer kunna återgå till mitt sävliga liv där bloggen är det mest spännande som händer på dagarna. Snart. Men inte än. Det är lite kvar att fixa och trixa med exjobbet innan allt är klart, men förhoppningsvis blir jag färdig under helgen. Tyvärr har det hektiska schemat också inneburit att Veckans Djur har försummats och det är ju naturligtvis inte bra. Därför frångår jag normen något och postar Veckans Inlägg på en lördag istället. Så here goes:
Den här veckan ska vi prata lite om ryggsträngens utveckling och specifikt om ryggradsdjur. Lite kuriosa om ryggsträngar (eller snarare abdominala ganglia) är att jag a long time ago in Belgium försökte dissikera fram nervsträngen på en kackerlacka. Jag grävde och gojsade runt i bakkroppen och fick till slut fram någonting senliknande, vitt och slemmigt. Det skulle kunna varit nervsträngen. Triumferande drog jag ut den med min spetsiga pincett och skulle precis nåla fast den i vaxbordet när pincetten skar igenom och fjäderkraften fick strängen att med ett slaskande ljud hamna mitt i ett hav av äggstocksmos. Den var ju naturligtvis omöjlig att hitta efter det. Trist för mig och 5 minuspoäng.
Men det är en helt annan historia. Arthropoda saknar ju faktiskt ryggsträng och hör i övrigt inte hemma i det här inlägget. En ryggrad har gett oss möjligheten att snabbt transportera information från hjärnan (se tidigare inlägg om cephalodisering) till kroppens extremiteter. Mycket användbart då kroppen har ett stort behov av att koordinera rörelser inom bråkdelen av en sekund.
Sammanfattning av männsikans viktigaste evolutionära events:
Cephalodiserad bilateral kroppsbyggnad: Gör att vi inte ser ut som skit
Fullständigt coelom, deuterostom: Gör att vi inte äter skit
Ryggrad: Gör att vi inte tar skit
Nästa vecka börjar vi glida in lite på ekologi och metoder för att skapa uthålliga ekosystem. Missa inte!
