Om att syna en bluff
22% lutning i backen när det var som värst! Vad ska de upp där och göra? Jaja, Simoni och Piepoli lagjobbade sig upp på toppen och spurtslog min idol Schleck. Med den korta notisen lämnar vi ofötrjänt tidigt cykelvärlden för den här gången. Varför kan ingen lära sig uppskatta cyklingen som den ädlaste av sporter?
Hurtbullen på jobbet som springer i samma lag som jag kom in och lämnade över nummerlapp och sånt idag. Hon föreslog att jag skulle försöka hålla tempot uppe i vår lilla grupp. Så nu har jag helt plötsligt blivit uppskriven som lite av stjärnan i laget. Hur långt in i loppet är det läge att säga att jag inte har någon kondis och att jag måste kräkas? Ska jag vända mig om med ångest i blicken och dra en nödlögn om en stukad fotled? Eller ska jag helt enkelt inte dyka upp till starten?
Det sägs ju att dåren lär av sina misstag, medan den vise lär av andras misstag. Så, varsågoda, här får ni en lärdom från en av de värste av dårar: Bluffa aldrig, även om du tror att du aldrig kan bli synad. Om du inte kan räkna på pott-odds förstås. Då kanske man ska bluffa. Men det kan inte jag. Och då skiter sig saker.
