Veckans Djur: Havsmus (rabbit fish)
Nä, nu är det slut med det där tramset. Varierande kvalitet på gissningarna den här veckan får jag säga. Mycket imponerande där med cat fish, men jag gick ju på gnagarlinjen. Jag undrar hur det kommer sig att både engelskan och svenskan ser likheter med däggdjur. Det kanske är dags att göra en tvärvetenskaplig undersökning och ta reda på om fler språk ser samma likhet.
Svenska: Havsmus
Holländska: Draakvis (wow, vilket power-namn!)
Norska och danska: Havmus
Tyska: De verkar ha två namn vad jag förstår. Seeratte, Seekatze
Franska: Chimère commune
Latin: Chimera monstrosa
Studien gav lite varierande resultat. Tolka själva.
På slutet tänkte jag väga upp lite för allt fult ni just har sett så jag klistrar in lite ögongodis. Är det inte det vackraste leendet ni någonsin sett? Puss på dig, gubben!
Dark side of the moon
Veckan som kommer är lite ovanlig. Möjlig radioskugga större delen av veckan kommer nog innebära sparsamt med bloggande. Men Veckans Djur ska nog hinnas med. Det gäller ju att prioritera.
Den här Veckans Djur kommer ju som sagt från fiskarnas värld. Vad finns det då för fula fiskar? Ja, torsken är ju naturligtvis ruggigt ful, men är den fulast? Njae, knappast. Jag med mina gedigna fiskkunskaper känner till säkert två fulare fiskar. Och det kan säkert finnas ett par till. En lite mer populärvetenskaplig ledtråd är att den här fisken har viss koppling till däggdjuren. Så gissa på. Man kan ju inte mer än gissa fel.
Jag ska avsluta med lite informativa upplysningar i Anslagstavlan-stil. Det hela började med att jag på lunchen som vanligt gick igenom tiden som var kvar fram tills dess att jag skulle åka. Så som jag brukar göra när jag ska åka tåg. Och då gled vi naturligt in på det här med långa köer, typ som i Pressbyrån. Då fick jag veta att folk i allmänhet tydligen inte beräknar kötid. För mig känns det jätteviktigt. Så så här går det till att beräkna kötid i en typisk kö i en typisk kiosk (Pressbyrån):
En typisk Pressbyråkund betalar ju med kort och köper en godisbit och kanske en dricka. En del kunder vill ha en korv eller en kaffe. Men den genomsnittliga kunden avverkar sitt kassabesök på mellan 30 och 40 sekunder. Man säger hej, kassörskan blippar varorna, man drar sitt kort, slår koden, stoppar på sig plånboken och tar sina varor. Inget konstigt med det, eller hur? Och är det då 20 kunder i kön får man räkna med minst 10 minuters kötid. En sådan beräkning kan spara in en enorm stress, eftersom man till exempel vet om man hinner köpa sin dricka eller inte. Och om man vet att man inte hinner så är det ju bara dumt att köa sig igenom halva kön för att sen komma på att man måste med tåget. Dumt, säger jag. Riktigt dumt. Nä, bättre att räkna då så att man slipper sånt. Så tänk på det nästa gång. Beräkna och uppskatta. Det kan rädda liv!
100 höjdare
Det hela inleddes med en hel del snack om torskar och sånt. Jag inser nu att det börjar bli dags att skriva färdigt det där arbetet. Ung och naiv som jag var brottades jag med livets alla svårigheter. Såsom primtalsfaktorisering och språkkurser. Vi minns väl dessutom alla med förfäran den långdragna bordshockeyskadan i februari som höll på att förstöra hela säsongen. Tur att det finns plåster! Mycket snack om Gud och religion har det hunnit bli också. Och efter en period som missförstådd författare tog jag min Mats ur skolan och lade romantankarna på hyllan.
Sedan dess har det hänt mycket. Jag har bytt stad, slängt ut bordshockeyborden, blivit morbror igen och jag har gått och blivit singel. Själv! Inte ensam, dammit! Sedan har bloggens guldkalv Veckans Djur äntligen gjort entré. Jag ska väl passa på att puffa lite för den här Veckans Djur mitt i all nostalgi. Jubileumshysterin har även smittat av sig på Veckans Djur och temat den här gången är fisk! Jag har grävt djupt i fiskekologisäcken och hittat ett av världens kanske fulaste djur. Men som vanligt avslöjas ingenting förrän på fredag.
Jag tänkte avsluta firandet med lite hederliga blogg-bloopers! För vem minns väl inte det fiasko-stämplade Gudsteoremet som framfördes för första gången just här i bloggen? Eller min regnbågsfärgade Excel-tripp till månen? Snubblande nära succé... och så blev det fiasko.
Ja, så är det, så här 100 inlägg senare. Allting har förändrats, men ingenting är nytt. Kanske krävs det 100 inlägg till för att jag ska bli vuxen.
Mat och sånt
Jag skulle lätt byta min bordshockeytalang mot att kunna laga riktigt bra mat. Som sån där restaurangmat som är så god. Så skulle det kännas som att man åt på restaurang varje dag trots att man hade gjort maten själv. Och man skulle kunna få god mat med kyndel i när man ville. Och mycket billigare också. Det låter lite som himlen.
Avslutningsvis tycker jag att det är dags att folk slutar åka skidor. Tråkigare sport får man leta länge efter. Helt i klass med cricket och boules.
Tebacco?
Varför finns det inte nåt te med tobak i? Ju mer man tänker på det, desto konstigare känns det.
En annan tereflektion har kommit upp på jobbet. Varför säger Lipton att deras te är löste i påse? Tacka fan för att det är löste i påsen. Men det heter ju liksom påste av en anledning tycker jag. Vad skulle det annars vara i påsen? Snus? Vanligtvis retar jag inte upp mig på såna här saker, men stämningen blev så hätsk runt fikabordet så jag måste blåsa ut lite ånga här.
Så här funkar förresten en ångmaskin (saxat från Wikipedia förstås):
Ångmaskinen bygger på att vatten fås att koka, varefter ångan driver en kolv som löper i en cylinder. Kolvens fram- och återgående rörelse överförs vanligen med hjälp av vev och vevstake till en roterande rörelse. I vidare mening betecknar ångmaskin varje slags motor som drivs med ånga inklusive ångturbinen. Normalt syftas dock på kolvångmaskinen, vilken avhandlas här. Ångmaskinen började användas som kraftkälla på 1700-talet och blev en avgörande faktor i den industriella revolutionen. Utvecklingen av det moderna samhället är otänkbar utan ångmaskinen, den var den primära kraftkällan för både industri och transporter fram till början av 1900-talet. De första ångmaskinerna var av atmosfärisk typ. Detta innebär att de endast hade atmosfärstrycket att tillgå som arbetstryck.
Minnesanteckningar:
Atmosfärstrycket är det hårdaste och tuffaste trycket som finns. Det moderna samhället skulle försvinna om man åkte tillbaka i tiden och dödade ångmaskinen. Ordet kolv i det här sammanhanget har ingen som helst sexuell anspelning.
Scaphopoda
Slemmiga eller inte: blötdjur är de. Med mantel, skal och fot. De letar mat med foten, precis som jag. Och de saknar hjärta, precis som jag. Temat på Veckans Djur är som synes djur som liknar mig på ett eller annar sätt.
Växeln har gått varm med samtal och vi har slagit nytt rekord i röstantal. Vilket är bra. För nu får Radiohjälpen hela 3.589.245 kronor. Wow! Tyvärr fick vi inte rätt svar från någon, men nästa vecka kanske det går bättre. Och kom ihåg. Tävlingen är avgjord. Så det tjänar ingenting till att gissa nu.
Inför Veckans Djur
Och förslagen fortsätter hagla in. Jag kan redan nu berätta att jag aldrig skulle välja två maskar i rad, så nematoden går bort.
Det här är ett slemmigt djur, till och med slemmigare än en mask. Och vad är slemmigare än en mask? Jo... Det får vi se imorgon. En kanske ännu bättre ledtråd är att det här djurets radula är reducerad. Känn på den, alla djurvänner! Radulan, you say? Wikipedia nästa.
Ok, en sista ledtråd då. Djuret har bilaterala protostomier med coelom. Nu borde det vara näst intill självklart. Så fortsätt gissa!
Långa dagar
Vårdagjämningen är här. Och dagarna börjar bli långa. Härligt! Nu är det inte mörkt när jag cyklar hem längre. Känn på den, polisen. Jag klarade mig den här vintern också. Och bättre blir det. Nästa vecka kan jag vara på jobbet en hel timma längre. För er som inte vet åt vilket håll klockan ska vridas kommer nu en minnesregel:
"Fall back, spring forward!"
Lite svengelska, men helt klart en bra minnesregel. Helt i klass med "Don't pick your nose until the rooster crows." Det är för övrigt den enda minnesregel man behöver. Följer man den så klarar man sig i alla sammanhang.
Imorgon är en stor dag. Kommer nog spränga 10.000-ordsgränsen. Just nu står mätaren på 9887 ord. Så det räcker i princip med ett stycke till. Tror att jubileumsstycket ska bli lite bakgrund om PCR-hämmare. Det känns värdigt den äran.
Jag ska avsluta med att hälsa alla välkomna till nådens år 1386. Må det bli ett bättre år än 1385. Jag kommer framför allt minnas Johanna av Kent och Magnus I av Mecklenburg. Må ni vila i frid. Och så hoppas vi att Agnes av Holstein och Leopold III kan försöka hanka sig kvar i livet även detta år. Men tyvärr ser det väl rätt mörkt ut. Gott nytt år!
Kyndel revisited
Håll till godo. Är den inte vacker, så säg? Jag ska göra köttfärssås idag. Med kyndel i. Mm, det vattnas i munnen. Kyndel. Härligt!
Och för alla er därute som väntar på sommarplågan Veckans Djur, så måste jag återigen tyvärr meddela att det bara är på fredagar. Bara fredagar, ok. Annars blir det ju mer av Dagens Djur liksom. Och det blir ju kanske lite mycket.
Men jag kan avslöja att den här gången blir det ett djur som många av oss framför allt känner igen på det latinska namnet. Om det är nån som känner sig hugad att gissa så går det utmärkt. Det blir ett till ryggradslöst. Jag gillar såna djur. Kanske för att de är så lika mig på nåt sätt. Nä, nu känns det som att jag gett för många ledtrådar. Håll ut till på fredag är den enda tröst jag kan ge till alla er kunskapstörstande vetgiringar där ute.
Kyndel, schmyndel
Köpte kyndel igår. Ska alltid ha kyndel i maten från och med nu. Tror till och med jag ska ha med mig en liten burk med kyndel när jag går på restaurang. Maken till krydda, alltså. Passar till allt. Råkade dessutom tappa kyndelburken i maten igår. Halva burken hamnade i en hög mitt på maten. Men man kan inte få för mycket kyndel. Jag skulle nog kunna lära mig att leva enbart på kyndel.
Anyway, snö idag. Tänkte jobba lite på brännan i helgen, men nu ser det lite kallt ut. Det kan bli svårt att hinna bli solbränd till mellanredovisningen.
Lä och lovart, dammit!
S:t Patricks Day är över för i år och lugnet har lagt sig över staden. Lustigt nog har det även slutat blåsa. Kan i och för sig bero på att jag är inomhus nu. Och för att alla irländska pysslingar har somnat, förstås. Jag hatar pysslingar. Men mest av allt hatar jag snålblåsten. Och regn. Ja, regn hatar jag.
Men om man summerar gårdagen så var det nog en av mina absolut bästa S:t Patricks Days hittills. Och det säger en hel del. Både om S:t Patricks Day och om gårdagen. Så det så!
Jordnötsmaskar och annat äckel
Maken till äckligt djur får man leta efter. De har tydligen nån form av tentakler som de kan dra in i kroppen. Och då ser de ordentligt äckliga ut faktiskt. Så här äckliga ungefär:
Har ingen aning om vem som äger upphovsrätten till bilden, men det skiter jag i. So sue me! Äckligt är det i alla fall.
Bakom kulisserna på Veckans Djur
Har inte sprungit idag. Men om man knyter skorna så får man inte skoskav. Viktig lärdom. Tror jag ska knyta skorna i fortsättningen.
Die Trommel schlug zum Streite, Er ging an meiner Seite
Då har jag sprungit mina 5 snabbaste kilometer någonsin. Jättedumt egentligen.
Det hela började som en lugn joggingtur i fin natur. Jag sträckte ut benen och lyssnade på fågelkvittret. Men efter några hundra meter flåsade det i nacken och en kille i mer sofistikerad löparutrustning än jag ven förbi. Som brukligt är när jag blir omsprungen ökade jag tempot och hängde på. Efter 1 kilometer brände det i benen och magen knöt sig. Och astmarosslet var i full gång. Vad killen framför tänkte vet jag inte, men han måste ha hört mig flåsa där bakom. Så han ökade takten. Och som brukligt är, när den som sprungit om mig ökar takten för att dra ifrån, ökade jag också takten.
Varvet i skogen är 2,5 km. Han ville springa ett varv till. Det ville inte jag. Men han var först och höll lite i taktpinnen. Så jag bet ihop och följde efter in i skogen igen. Vid det laget hade jag tappat all känsel i benen och synfältet hade minskat till en suddig dimma. När det var 500 meter kvar av det andra varvet drog jag upp en långspurt. Det gjorde han också. Och han drog naturligtvis ifrån. När jag kom tillbaka till cykeln stod han och stretchade mot ett träd, till synes oberörd. Jag log ett ansträngt leende och såg honom påbörja sitt tredje varv i spåret. Jag kräktes en skvätt när ingen såg och cyklade hem.
Satan's pawn or Satan's spawn?
Gäsp! Trött som få. Och ändå är det bara onsdag. Konstigt det där hur det kan vara. Får jag inte tillräckligt med sömn? Tricket är att gå och lägga sig innan man vaknar har jag hört. Annars funkar det inte. Och att sova tills man vaknar. Också väldigt viktigt.
I sann Excel-anda har jag nu lagt upp mitt träningsschema som ett worksheet. Presentationen är ju halva grejen och det som är bra med makron är ju att man kan fråga datorn vad man ska göra. Som idag, till exempel, när jag rådfrågade datorn om jag inte kunde hoppa över att springa. Computer says yeees! Men jag tror att det har smugit sig in något fel nånstans. Känns inte riktigt rätt att smita undan. Måste nog kolla upp det där tror jag.
Åt falukorv idag. Igen. Blir rätt mycket sånt nu. Och kexchoklad. Det är ju inte för inte som man har flyttat till kexchokladens förlovade land. Jag har nog ensam sponsrat hela det alpina landslagets mellansäsongsträning. Tror att jag ska bjuda Verona på en kexchoklad nästa gång jag ser henne. Hon ser ut att behöva äta upp sig lite. Och man kan inte stava viktökning utan kexchoklad.
Serve it on a silver platter, please!
Ja, så tokigt kan det vara ibland. Och ännu tokigare blir det när man är hög som ett hus och allting bara rusar förbi för att man hoppar på stora svampar och alla världens röda jättenäckrosor är en hack i häl. Inte för att jag har nån aning om hur det skulle kännas, men så tokigt kan det vara ibland.
Så, vem är apan? Ja, vem är apan?
Excelark efter excelark. Upp och ner. Gulmarkera cell X14, men inte cell R5. Flytta intilliggande celler två steg åt vänster. På andra sidan glasrutan bakom mig står en näckros tryckt mot rutan. Som att jag inte skulle se den. Löjligt! Jag låtsas inte om den och förtsätter jobba. Men avbilden blänker i skärmen. Klistra enbart in cellens format, inte värdet. Nej, max-värdet ska stå i cell AF89, inte medelvärdet. Snart dags att gå, tror jag. Men inte än. Måste hinna klart. Jag lyssnar inte. Han har börjat sjunga nu. Marseillaisen tror jag. Men jag lyssnar inte. Excel i 3D? Biskop Brask till A3 och Riddar Kato till F8. Schack matt!
Var är apan? Var är kärleken?
Vårmongo
Planen nu är att få så bra kondition så att självaste Hermes skulle blekna. Ni vet, gudarnas springpojke. För att han om någon borde ju ha bra kondis. Och om han blir imponerad av mig så är det ju bra. Det var så jag tänkte. Hermes var tydligen också vältalighetens gud. Så om inte för konditionen så lär han väl blekna när han läser det här. Eller vända sig i sin grav eller nåt. Grekiska gudar kanske inte dör förresten. Rulla runt och se dum ut däruppe på Olympen då.
Hmm... Funderar starkt på att ta bort ovanstående stycke, men i brist på annat publiceras det. Kvantitet är bra har jag hört.
Lugnet efter stormen
Har ni förresten tänkt på hur lik jag är Sebastian? Nä, inte jag heller egentligen. Jag vill egentligen inte vara lik honom, eftersom han är så ful. Jag vill hellre vara lik Måns. Han är ju Sveriges sexigaste man. Men jag tycker nog att Måns och Sebastian är lite lika i och för sig. Så... Om jag är lik Sebastian, så kanske jag också är lik Måns. Och Måns är faktiskt snyggare än Magnus Carlsson. Och Magnus Carlsson är snygg!
En annan snygg kille är Björn Lind. Vilken hunk! Ja, där har vi en riktigt stilig karl, vill jag lova.
Lite värdighet, tack!
Nysnaggad ända in på kraniet. Jag måste omvärdera allt jag hört om Linköpingsfrisörer. Man behandlar inte betalande kunder som nötboskap. Dessutom ser jag ut som en igelkott. Igelkottar bedöms normalt som söta, men en människa som ser ut som en igelkott förlorar lite av sin värdighet och sin manliga image. Men inte jag. Jag är redan för mycket kvinna för det.
Igelkotten tar oss däremot osökt in på temat Veckans Djur. Veckans Djur är en ny feature som kommer dyka upp mer eller mindre regelbundet i bloggen. Som synes har kategorin redan institutionaliserats och fått statusen egennamn, vilket belönat den med två stora bokstäver: V och D. Tidigare försök att streamline:a bloggen har varit en smula nyckfulla så vi får se hur länge det här håller. Men i väntan på nästkommande Veckans Djur får ni tills vidare får ni hålla tillgodo med den här veckans. So here goes:
Veckans Djur: Glyptodonten.
Japp, som ni ser är Glyptodonten ett bältdjur (armadillo på engelska, Gürteltielartige på tyska och Cingulata på latin). Just den här rackaren är utdöd, vilket förvånar med tanke på den hjälmformade kroppen. Känn på den, alla hjälmbärande cyklister. Glyptodonten tros, till skillnad från sjögurkor och cyklister, INTE ha andats genom ändtarmen. Och för er som tvivlar angående cyklister: prova att cykla Vätternrundan och ligg mitt i en klunga medelmåttiga motionärer i en uppförsbacke. Det spelar ingen roll hur trött man är. Efter att ha känt på det är man mycket noga med att ligga i täten av klungan nästa gång det börjar lutar uppför.
Sarah, Verona och jag
Ända sedan jag fick reda på att Sarah Dawn Finer och jag är så gott som släkt har det här med melodifestivalen plötsligt blivit väldigt mycket viktigare. När jag dessutom fick veta att en jobbarkompis syster var kompis med BigBrother-Jessica, som kan ha varit Verona, kändes cirkeln sluten. Nu känns det som att hela världen kretsar kring finalen på lördag. Hur ska det gå? Vem kommer vinna? Och vad ska jag ha på mig?
Jag är speciellt förtjust i ett par av mina nyköpta jeans. Det får nog bli dem. Och en random tröja, tror jag. Det är viktigt att komma i stämning inför tävlingen. Jag såg att man inte kunde satsa pengar på Verona på lördag. Det var nog den slutgiltiga spiken i kistan, det. Men skam den som ger sig. Jag ska poströsta några hundra gånger på henne ändå. Adresserat CHRISTER BJÖRKMAN! Känn på den! Jojo!
Imorgon ska jag klippa mig. Det är verkligen på tiden. Jag har stirrat mig blind på Allram Eest i spegeln den senaste månaden och nu är det dags att göra något åt det. Efter att ha ringt runt till alla frisörer i stan hittade jag till slut en som hade tid. Kanske säger en del om kvalitén i och för sig, men allt är bättre än det jag har nu.
Och som grädde på moset kan jag nu äntligen berätta vilken färg man får om man blandar rött och grått: grönt! För grönt är skönt och guld är allt som glimmar. Jajamen, så är det bara!
Vårkänslor eller feberyra?
Jag fick precis höra att Verona är väldigt lik BigBrother-Jessica. Ni vet, hon som sprang runt med bar överkropp och skrek hela tiden. Just my kind of girl. Jag måste kolla upp om det är samma person. Inte helt omöjligt enligt mig. Tyvärr gick min protest till Christer Björkman inte igenom. Jag är fortfarande fast övertygad om att rösträkningen inte gick riktigt rätt till, men Verona har fortfarande inte fått sin rättmätiga plats i finalen. Skamligt, säger jag och större delen av schlager-Sverige.
Imorgon är det dags att börja jobba igen. Det är på tiden. Pipettummen har fått vila alldeles för länge och det finns en liken risk för övertändning. Jag ska nog undvika förmiddagskaffet så jag inte blir för stirrig. Man vill ju så mycket, men risken att man stumnar är överhängande om man går ut för hårt.
Jag vet inte om det är vårens antågande eller om jag helt enkelt har blivit en finare människa, men jag känner en stor kärlek till hela det mänskliga släktet. Jag tror på människan! Men vi har bara en värld och den måste vi vårda. För det är det finaste vi har. Förutom barnen. De är det finaste vi har. För de är framtiden. Tänk på det nån sekund. Och låt det sjunka in. Så kanske världen blir lite bättre.
Sjuk och uttråkad
Inte kul att vara hemma från jobbet och inte göra någonting, heller. Skittråkigt!
I've got to see a man about a horse
Naturligtvis är det Applied Biosystems som hört av sig. Inte för att JAG någonsin tvivlade på det, men jag vet att det fanns många tvivlar-Thomas:ar där ute.
Om det leder till jobb eller inte återstår att se, men jag ska skriva tillbaka och till och med ringa och tjöta lite med deras Senior Forensic Specialist. Fint så det förslår. Tur att hon inte vet att jag är ute efter hennes jobb. Ska kanske smyga in det lite försiktigt i samtalet. "What are your Bayesian a priori estimations when calculating haplotype frequencies? Your job is mine! Anyway, I think the size of your database is far too small to make any significant likeli-hood estimations." Eller kanske inte. Vi får se hur det ter sig.
Och sen det mest oväntade och inte alls lika roliga: Några holländska forensiker har skickat ut en urusel kopia av min enkät om Y-STR. Min ska skickas ut imorgon. Snacka om dålig tajming! Nu blir man väl hela forensikervärldens byfåne när man skickar ut en likadan enkät. Men min är förstås klart bättre. Men det är aldrig nån som har skickat ut en sån enkät förut. Och så händer det två dagar innan jag ska skicka ut min. Shit! Där får man för stryktipsvinsten antar jag.
