quinctilis

Inte ens tomten mår bra av 70 cl tequila.

   Regntunga skyar och tom blick. Måndagen hade börjat precis som alla andra måndagar. Bakfull, trött och snorig. Jag såg reflektionen av mig själv i bussfönstret. En sorglig syn. Blicken vittnade om en man som antingen haft för roligt dagen innan eller en som aldrig blivit road i hela sitt liv. Sanningen var en sorglig blandning av alternativen. Men nog var jag väl lycklig igår? Jag hade ägnat gårdagen åt att söka efter lyckan. Som vanligt slutade det med de karaktäristiska tomma flaskorna och ett matt leende. Sovplats: soffan. Varför var sängen aldrig bra nog? Soffan hade dessutom erbjudit en ilande nackspärr som tack för förtroendet. Att sparka på den som ligger verkar var naturens fundamentala syfte.

   Bussresan kändes längre än vanligt och varje gupp var en utmaning för tarmsystemet. Vilka krav kan man ställa på en bussresenär egentligen? Varför finns det inte påsar på bussar? Tåg, flyg och färjor var alla försedda med nödpåsar för tillfällen som detta, men bussbolagen ställde höga krav på sina resenärer. Idag undkom de katastrofen med 2 sekunder och 7 meter. Bra för bussbolaget, men sämre för den gamle mannen med det randiga paraplyet som stod och väntade på busshållplatsen. Arga tillrop följdes av en symbolisk spark som stänkte upp vatten i ansiktet på mig. Inget ont som inte har någonting gott med sig. Händelsen fick mig att piggna till och jag rörde mig i snigelfart mot mitt mål. Jag kom att tänka på en sekvens från radion igår, där en livsfilosof diskuterade liv och död. Att ha ett mål är meningen med livet, menade hon. Men om målet är meningen med livet är det inte värt att leva. Tänk om målet är livet självt. Då är meningen och målet att hinna ikapp livet innan man dör. Och om strävan efter målet ska göra mig lycklig så bör jag aldrig komma fram. Då är det enklaste sättet att uppfylla meningen med livet att dö. Jag fnös för mig själv när jag tänkte på det orimliga i hennes självgoda röst när hon försökte diktera hur jag skulle leva mitt liv för att bli lycklig. Jag har inget mål. Jag söker efter lyckan där jag är. Kanske finner jag den. Kanske gör jag det inte. Och kanske har jag redan funnit den.