quinctilis

I hate you with a passion, Erwin Rudolf Josef Alexander Schrödinger!

Som vanligt innebär veckoslut för de flesta vila för en sliten själ. För mig innebär det tyvärr att jag tvingas bära kvarnhjulet Veckans Djur runt halsen. En muntrare nyhet är förstås att cykel-SM inleds i Uppsala, så ut på gatorna och heja nu!

Veckans Djur kommer som vanligt inte följa något direkt mönster, utan står ståndaktigt på egna ben och går sin egen väg. Efter mitt desperata försök att locka läsare till bloggen med mer eller mindre dolda sexuella hintar så ger jag mig nu i kast med det direkt omvända: en hyllning till Guds mest bortglömda varelser. Organismerna som gör att vi inte vadar i skit. Maskar, insekter och diverse småkryp som inte tycker att det finns något bättre än att äta andra organismers detritus. Tack, grabbar!

Efter den urladdningen är det dags för några små ord på vägen som jag tycker platsar som visdomsord i vilken kalender som helst:

Du är vad du minns. Och du minns dem du är.

Läs och begrunda. Så länge tanken lever kan ingenting dö. From me to you!

Jag tänkte att jag skulle ge bloggen en liten ansiktslyftning genom att slänga in några av mina bästa raggningsrepliker lite då och då. Ni får gärna dela med er av era egna.

1. Får jag docka mina zinkfingrar i din stora klyfta?
Den lät kanske lite väl grov på svenska, men den funkar!

2. Can I put my zinc fingers in your major groove?
Det kan vara bra att ha någon engelsk replik på lager. Det blev rätt grovt på engelska också, men friskt  vågat!

3. Ska vi testa teorin om manlig laktation?
Ahh... En klassiker.

4. Du är så het att du får mina latextrosor att smälta.
Har aldrig misslyckats med den.

Jag blev nästan lite tårögd när jag läste igenom min jobbansökan. Hur ska de kunna välja någon annan efter att ha läst igenom den? Risken är väl bara att de tror att de inte är värdiga en sån som jag. Men om berörda parter läser det här så vill jag återigen understryka att jag, hur fantastisk och underbar jag än är, faktiskt är i behov av ett jobb. Så inte bara kan jag tänka mig att jobba hos er, utan jag kan även tänka mig att vada genom skit eller någonting motsvarande för att få jobbet. Call me!

Bloggtrenden är nu såpass utspridd så att till och med folks husdjur har börjat blogga. Där drar jag gränsen. Det finns helt enkelt inte plats för en underground-bloggare längre, nu när det är så patetiskt mainstream att blogga. Så därför letar jag nu efter ett lite mer originellt sätt att uttrycka mina innersta tankar. Ska man kanske ge ut en skiva, dikta ihop en novellsamling eller helt enkelt fokusera energin på att ordna upp livet istället?

Om ni inte redan har gjort det, så föreslår jag att ni köper/lyssnar på/laddar ner Stings senaste skiva Songs From the Labyrinth. Skitbra! Dowland som ni aldrig har hört Dowland förut!

Stockholm marathon update:
Träningen går finfint och miltiderna har krupit under 50 minuter. Snart ska jag springa en mil med mitt allra hårdaste så får vi se hur det går. Kan det slinka under 45 minuter kanske?

Det enda negativa med att springa är att fötterna blir lite konstiga. Skavsåren är större än fötterna och höften känns som en gammal gubbes. No pain, no gain. Pain is temporary, glory is forever. Och så vidare.

Snart lugnar det sig igen och jag kommer kunna återgå till mitt sävliga liv där bloggen är det mest spännande som händer på dagarna. Snart. Men inte än. Det är lite kvar att fixa och trixa med exjobbet innan allt är klart, men förhoppningsvis blir jag färdig under helgen. Tyvärr har det hektiska schemat också inneburit att Veckans Djur har försummats och det är ju naturligtvis inte bra. Därför frångår jag normen något och postar Veckans Inlägg på en lördag istället. Så here goes:

Den här veckan ska vi prata lite om ryggsträngens utveckling och specifikt om ryggradsdjur. Lite kuriosa om ryggsträngar (eller snarare abdominala ganglia) är att jag a long time ago in Belgium försökte dissikera fram nervsträngen på en kackerlacka. Jag grävde och gojsade runt i bakkroppen och fick till slut fram någonting senliknande, vitt och slemmigt. Det skulle kunna varit nervsträngen. Triumferande drog jag ut den med min spetsiga pincett och skulle precis nåla fast den i vaxbordet när pincetten skar igenom och fjäderkraften fick strängen att med ett slaskande ljud hamna mitt i ett hav av äggstocksmos. Den var ju naturligtvis omöjlig att hitta efter det. Trist för mig och 5 minuspoäng.

Men det är en helt annan historia. Arthropoda saknar ju faktiskt ryggsträng och hör i övrigt inte hemma i det här inlägget. En ryggrad har gett oss möjligheten att snabbt transportera information från hjärnan (se tidigare inlägg om cephalodisering) till kroppens extremiteter. Mycket användbart då kroppen har ett stort behov av att koordinera rörelser inom bråkdelen av en sekund.

Sammanfattning av männsikans viktigaste evolutionära events:
Cephalodiserad bilateral kroppsbyggnad: Gör att vi inte ser ut som skit
Fullständigt coelom, deuterostom: Gör att vi inte äter skit
Ryggrad: Gör att vi inte tar skit

Nästa vecka börjar vi glida in lite på ekologi och metoder för att skapa uthålliga ekosystem. Missa inte!

Yrvaken, håret på ända och pyspunka på cykeln. Ja, det är väl fan typiskt att det händer idag. Törstig som få dessutom eftersom det var 35 grader i mitt lilla kyffe hela natten. Upplagt för en pang-presentation?

Efter att ha hetsat igenom pensionärskön på hemköp med en flaska vatten, cyklade jag trots punkteringen till jobbet. Sedan är allt en grå dimma och nu sitter jag här utan att riktigt veta vad som har hänt. Återkommer med mer detaljer om och när minnet återkommer.

Så är den då snart här. Dopparedan som jag har fruktat under ett halvår. Imorgon är det dags att göra rätt för mig och visa att jag faktiskt har gjort nytta under de senaste månaderna. Wish me luck!

Och om nån har lust att ringa om ett jobb så går det bra, men inte mellan 11:30-12:30 imorgon. Och inte 17:00-18:30, för då är jag i tvättstugan.

Nu ska jag lugna mina nerver med en avsvalkande 16-timmars kalldusch. Over and out!

Helg betyder sega morgnar och brunch på McDonalds. Som vanligt cyklade jag skitfort och så. Och ungefär av samma anledning som de gör 90-skyltarna mycket större än 110-skyltarna så behöver jag en rätt lång reaktionssträcka innan jag kan väja för eventuella hinder i vägen. Ännu svårare blir det när man blir påkörd av någonting som kommer in från sidan. Som idag.

Jag hade dragkedjan uppdragen halvvägs och i den kraftiga motvinden fungerade den lite som en fångsttratt. In snett uppifrån höger kommer plötsligt den största geting jag någonsin sett och dundrar rätt in i axeln 5 cm under vänster nyckelben. Efter att den första chocken lagt sig insåg jag med stigande panik att getingen studsat ner innanför tröjan. Nu fick jag äntligen använda mina teoretiska kunskaper om hur man gör när man byter kläder i fart på cykeln. Det ser ju rätt lätt ut när de drar på sig överdragsjackorna. Det visade sig vara svårare än vad jag trott och det slutade att jag låg i en hög bredvid cykelvägen med tröjan över huvudet och jackmuddarna över handlederna. Bredvid mig låg den största geting jag någonsin sett. Minst lika groggy som jag.

För er som har hunnit glömma så är ju fredagar synonymt med Veckans Djur. Och den här veckan är inget undantag. Ni som känner mig vet ju att jag sällan fastnar i gamla hjulspår och vattuman som jag är så gillar jag att utforska och söka kunskap på många olika sätt. Så från och med den här veckan så kommer Veckans Djur definieras något annorlunda. Istället för en bild på ett djur med en kort lite tokrolig beskrivning, så blir det en liten föreläsningsserie om det mesta som hör djurvärlden till. Temat för föreläsningarna kommer att vara utveckling, där vi börjar med taxonomi och evolutionär genetik där vi följer människans evolutionära ursprung och avslutar med ekologiska förändringar och hur vi kan göra för att skapa uthålliga ekosystem för de djurarter som jag anser vara viktiga att bevara.

Så, de första föreläsningsveckorna kommer handla lite om viktiga evolutionära grenpunkter som skiljer människan från andra djur, till exempel korallsvampar.

Vi börjar med nyttan av att ha en cephalodiserad bilateral kroppsbyggnad:
Ja, egentligen finns det inte så mycket att säga. Det innebär i princip att vi har en symmetrilinje genom kroppen som gör att vi får en fram- och en baksida samt en vänster- och en högerhalva som ser likadana ut fast spegelvända. Och att vi har hjärnan och tillhörande sinnesorgan centrerade till ansikte och huvud. Utan det skulle vi kanske se ut som cylindrar med fem ben och snurra fram istället för att gå. Och ögon runtom hela kroppen och inget huvud.Hur skulle det se ut? Nä, det skulle se för djävligt ut. Så jag tycker nog att vi ska vara glada att vi har en bilateral symmetri och en utvecklad cephalodisering.

Hoppas att ni har lärt er något matnyttigt här idag. Och kom ihåg: bilateral is the shit!