Via Dolorosa (II)
217 kilometer kvar. 216 kilometer kvar. 215 kilometer kvar.
Smärtan i benen och i kroppen var i det närmaste obeskrivlig. Det närmaste jag kommer som påminner om känslan skulle vara den där övningen när man sitter med böjda knän och med ryggen lutad mot väggen. En kilometer tog dryga två minuter att cykla. Prova benövningen i två minuter. Sitt sedan kvar och tänk att det bara är 500 minuter kvar.
Jag stannade och sträckte ut var 15:e kilometer. Cykeln slängde jag i diket och jag slet ut vattenflaskan ur stället. 2 varv i en cirklel med 5-meters radie, 3 klunkar vatten och 1 dextrosol. Sedan bar det av igen. Dextrosolen varade nästan exakt 2 kilometer in på nästa etapp. Fasta rutiner blev mitt sätt att ta mig framåt.
Solen värmde och gräset lyste grönt. Valborgsfirande ungdomar sjöng mitt lov när jag slutkörd rullade igenom det lilla samhället. En sönderrostad bil med svart bolmande rök ur ett avgasrör med en innerdiameter på 20 cm smattrade förbi. Så det var Flen, glassens förlovade land.
Två etapper senare rullade jag in i Katrineholm. Väg 57 hade övergått i 55:an och skyltarna åt andra hållet pekade mot Uppsala. Det kändes som en evighet sen. Två rondeller och mer gräs. Uppförsbackar och fulla ungdomar. Katrineholm sätter jag aldrig min fot i igen.
Söderut, med vinden i ryggen. Norrköping låg nu endast 4 etapper bort. 4 etapper och 3 viloperioder. Sedan ungefär 4 etapper till Linköping. Totalt 8 etapper och drygt 100 kilometer kvar. Varje avverkad kilometer var nu mer än en procent av den kvarvarande sträckan. Och var 150:e meter var en procent av den pågående etappen. Under hela resan var jag trots allt svårmod vid gott mod och synnerligen målinriktad och jag fördrev tiden med räknelekar och taktfast skrålsång. Cat Stevens (numera Yusuf Islams) "Father and Son" förärades, men även "Swimming, swimming in my swimming pool" och Aquas "Barbie Girl" var populära.
Bara 100 kilometer kvar. Åtminstone trodde jag det. För föga anade jag då det som skulle komma att hända. I Norrköping. Mitt eget Waterloo.
Fan va spännande, kan inte vänta. Grym berättelse.
...och sen då, vad hände sen?
Jösses vilken historisk skildring!