quinctilis

Nu har jag så äntligen gjort det! Jag har lämnat ett blodprov. Någonting som jag har skjutit framför mig hela livet och som nu slutligen blivit verklighet. Och jag känner mig svag, så svag. Säkert 10 ml buteljerat blod. Fruktansvärt! Det är hemskt att se sin livsvätska liggandes i ett litet plasttråg på ett bord. Det får en att inse hur bräckligt livet är. Eller nåt.
Svimfärdig blir man i alla fall. Och rejält pjoskad. Man känner sig som en liten bebis. Inte mig emot i och för sig. Jag gillar ju sånt.

Så nu har jag hamnat i nån östgötsk vårdkö i väntan på bättre tider. Skoj!