Lunch time
Idag fick jag en flamsattack på jobbet. Helt sjukt tjejigt och töntigt. Tårarna rann och jag kunde inte sluta skratta. Tokigt, eftersom damen framför mig såg ut som om hon undrade om jag hade fått ett sammanbrott och om hon nu inte skulle få tillbaka sitt paraply. Men det sket jag i. Jag hade hittat en elektronisk höj- och sänkknapp till mitt skrivbord, så jag roade mig med att skjuta upp bordet till hakan. Vilket resulterade i att sladdarna till min monitor sträcktes lite väl mycket och en dator for i golvet med en ljudlig smäll.
Sedan fick jag en mängd arga blickar på mig och en syrlig kommentar "Ursäkta, kan inte du vara lite tyst? Jag hör inte vad tanten i telefonen säger". Efter att jag sansat mig lämnade jag damens tjusiga paraply och sedan fick jag prata lite med chefen. Jag passade på att slänga in en semesteransökan i samma veva. Not too bright?
t.o.m Frida börja skratta när jag berätta detta för henne... Man måste ju faktiskt ha lite skoj på jobbet. :)
