quinctilis

Det har börjat klia i mina bordshockeyfingrar igen. Jag slängde ut mina uttjänta bord när jag flyttade och sedan dess har ingenting varit sig likt. Men i och för sig är min nuvarande bostadssituation inte direkt lämpad för bordshockey. Men ibland vaknar jag mitt i natten efter att ha förlorat en jämn SM-final mot Hans Österman och tänker att det kunde ha varit sant. Om jag bara fått fortsätta spela. Jag tror att jag ska köpa in ett bord till korridoren. Men nä, amatörerna här skulle nog ha sönder det direkt.

Jag har bestämt mig för att det är dags att ta steget från underground-bloggare och försöka nå ut till den breda massan. Jag tror att jag måste skaffa en vinkel som folk verkligen kan relatera till. Någonting som berör. Någonting att älska. Jag ska börja skriva om mode. Och Hollywood-slisk. Känn på den, Ebba! The game is on.

Till att börja med kan jag erkänna att jag haft sönder inte mindre än tre par byxor under den senaste veckan. Två har jag suttit så mycket på så de blivit helt utnötta i häcken. Det tredje paret slet jag manligt sönder på ett lerigt trampnav på väg till jobbet. Jag verkar ha samma problem med byxor som Britney har med trosor.

Och kom ihåg, girls: aldrig mer än tre spinningpass i veckan för då blir rumpan för muskulös. Och det vill vi väl inte, eller hur girls? För då kan vi inte gifta oss rikt. Eller hur, girls?