Rigor mortis
För trött. Redogörelse kommer imorgon. Kanske.
Två officiella ståndpunkter har växt fram under resan:
1. Norrköping är världens sämsta stad. Förutom Finspång. Finspång är sämre.
2. Cat Stevens är världens bästa och jag älskar honom.
Två viktiga vetenskapliga slutsatser har dragits:
1. Man kommer inte framåt om man inte trampar i en uppförsbacke.
2. Mjölksyra är världens jobbigaste syra.
Men Norrköping sucks. Seriously! Och Finspång också. Rejält!
Trail mix och pendeltåg
Och i värsta fall så kan jag ju ta pendeltåg mellan Norrköping och Linköping om det krisar. Och säkerligen går det också pendeltåg mellan Katrineholm och Norrköping. Och förhoppningsvis också mellan Södertälje och Katrineholm. Och från Uppsala till Märsta.
Hjul och hjul
Veckan går ju i resandets tecken, och därför passar väl inte mycket bättre än ett hjuldjur?
Och dessutom hittade jag ett riktigt häftigt varumärksskyddat hjuldjur: Microcodon clavus(TM). Det bevärdigar inte ens med en bild, men tänk er själva: Någon äger rättigheterna till ditt artnamn. Hur kul kan det vara? Så skänk hjuldjuret en tanke. Och dröm er bort till en liberal värld utan varumärken.
Nu bär det snart av. Väskan är packad och de tuffa solglasögonen är med. Se upp på vägarna på måndag!
Terra Incognita
Jag känner mig lite som en modern Sven Hedin. Eller kanske som Carl von Linné under hans riktigt stora år. Min Sverigeresa tar snart sin början och syftet är naturligtvis att observera lantlivet inför min kommande resedagbok.
Och idag är det dags att packa inför resan. Som tidigare nämnts tar jag inte med mig någonting hem igen, så det får bli ett par nedslitna jeans, nån navelkort solkig t-shirt, några lumpna malätna kalsonger och en handfull linser.
T - 7 dagar
1 vecka kvar. 1 vecka? 1 VECKA?
Ok, nu är det så här: jag är nog inte riktigt mogen för det här. Jag känner mig lite som Christer Fuglesang måste ha känt sig dagarna innan avfärd: riktigt otränad, en blåsa i underläppen och magen i total oordning. Men vad ska man ta med sig då? Vad jag än tar med mig så kan jag inte ta med det tillbaka. Och man kan ju inte ha på sig lumpna kläder när man ska ut och finåka på tåget.
Så, den här veckans uppgift blir att sammanställa en packlista. Och så kanske jag ska jobba lite på exjobbet också. Vi får se hur mycket jag hinner med.
Veckans Idiot
Så, vad bär nästa vecka i sitt sköte måntro? Ingen temavecka i alla fall. Där drar jag gränsen.
Snart är det över
Hur som helst är det lördag. Och lördag den här veckan innebär Veckans Teknik. Suck. Ja, jag får väl spela spelet nu när jag ändå har kommit så långt. Morgondagens tema är det enda som känns riktigt självklart. Men det tar vi då.
Ok, efter att ha blundat och pekat ut nåt i kategorin blev det en helicenmotor. Enough said!
Tydligen har man med den här schyssta nanomotorn lyckats skapa en liten, liten nanobil som ser ut så här ungefär:
Liten va? Och så användbar dessutom.
Lätt som en fjäder
Ja, just det ja. Jag höll på att glömma Veckans Djur i all förvirring. Närmaste gissningen hittills den här veckan. Jag var till och med tvungen att dubbelkolla så att det inte var spot on. Men nära skjuter ju ingen hare. Ok, håll i hatten, för nu blir det åka utav:
Här har vi en bladfoting, men inte vilken bladfoting som helst, utan en sköldbladfoting. Inte en gälbladfoting. Rätt gissat ända ner till klassen, men där tog det stopp. Den här gynnaren heter Triops longicaudatus, men han skäms nog inte för det.
Spännande info om bladfotingar förresten: Promiskuösa rackare. Jungfrufödsel förekommer. Likaså hermafroditisk förökning. Och så gammalt vanligt hederligt sex också förstås. Det gäller ju att öka ratiot, som jag brukar säga.
Resultat: Tallriksmodellen
Verktygsdags
Ibland dyker det upp speciella situationer när man bor i korridor. Det är 50 personer i köket. Folk sitter på spisarna. De skriker och väsnas. Jag är hungrig. Ska man vänta ut dem och laga mat i natt? Eller ska man baxa runt folk som är i vägen och fixa käk ändå? Eller blir det McDonalds igen? Kanske kan man fixa lite kaffe i alla fall.
Ja, verktyg och verktyg vet jag väl inte riktigt, men här är en pryl som jag vill ha.
En pizza-slicer helt i min stil.
Jaha, vad kan det bli för djur imorgon då? Vad sägs om ett artropod till kanske? De är ju trots allt mina absoluta favoriter. Men den här gången blir det lite enklare. Crustacea får det bli. En rätt ful en.
Ont om snyggingar
Det får bli så här: Jag snor Veckans Snygging från SalongK.se. Ytterligare ett försök att mainstreama bloggen lite. Här kommer han, allas vår Daniel Craig. Och för alla er som inte har sett nån Bond-film: skäms!
Hemelektronik?
Får väl bli den här idiotiska saken då:
En digital fotoram. Jag antar att det är ungefär som en bildskärm fast den bara kan visa fotobilder. Verkar skitsmart, tycker jag.
Jag har tagit itu med mina skoskavsproblem nu i alla fall. I brist på såna där skoskavsplåster så köpte jag en flytande variant. Tuben ser ut ungefär som en klistertub. Jag måste säga att hela tanken på att hälla på nån stelnande polymer på ett sår inte känns så lockande. Härligt dyrt var det hur som helst. Ska man punktera blåsorna innan kanske?
Ny vecka, nya mål
Apropå fort: Bakgrunden och material och metoder är färdigskrivna. På fredag går deadline för resultatdelen. Nu rullar det, vill jag lova!
Ja, just det ja... Veckans namn: Friedrich Heinrich Alexander Freiherr von Humboldt
Känn på den, Max Power. Där har vi ett riktigt karriärsnamn.
Vårmongo 2
Ibland förstår jag inte varför saker och ting skiter sig så mycket som de gör. Mycket har hänt den här senaste veckan vill jag lova. Konstigt nog hände det mesta i fredags. Dags att börja bli skrockfull?
Fredagen den 13:e april:
Kl 09:30: En nyckfull PCR-maskin beslutade sig för att bara amplifiera 4 av 17 loci. Härligt. 20 prover ner i vasken.
Kl 10:30 (strax innan lunch): Friskvårdstjejen på jobbet kom in och frågade om jag ville springa Blodomloppet i hennes lag. Hon tror nog att jag har bra kondis. Och jag sa ja. Dumt. Nu måste jag ut och springa varje dag för att jag ska orka med i hennes tempo.
Kl 12:00 (på lunchen): Råkade kläcka ur mig att jag skulle cykla hit min cykel. Mest för att ha nåt att säga. Så nu ska jag sitta på en sadel i mer än 10 timmar på Valborg. Kul!
Kl 15:00: Var inne i en Excel-dimma och flyttade block av celler hit och dit. Lyckades trolla bort halva datamängden. Var är den nu? Var är den nu? Jag bara undrar, var är den nu?
Veckans Djur
Japp, silverfisken Örjan. Stabilt äckliga är de. Kanske inte så exotiska, men så är det bara.
Veckoplanering
När man inte har något att säga kan man alltid prata om framtiden. Det har jag lärt mig i skolan. Så därför ska jag nu prata lite om vad som händer nästa vecka. Temat blir Veckans ... . Det innebär att varje dag kommer förgyllas med inlägg i stil med Veckans Djur. Fast med lite andra kategorier förstås. Här kommer listan (med reservation för eventuella ändringar):
Måndag: Veckans Namn
Tisdag: Veckans Hemelektronik
Onsdag: Veckans Snygging
Torsdag: Veckans Verktyg
Fredag: Veckans Djur
Lördag: Veckans Teknik
Söndag: Veckans Idiot
Terra mater
Sådärja! Min Europa-tour är över för den här gången och nu är det sista biten hem mot Linköping. Fullt utslagna magnolia- och kärsbärsträd är utbytta mot ett snötäckt vinterlandskap. Vore det inte av bekvämlighet skulle Sverige snart vara ett minne blott.
Resan som sådan var riktigt fin. Mycket att göra och tiden gick lite för fort. Här kommer några av höjdpunkterna från resan:
Maj - hon har morbror lindad runt sitt lillfinger
Dolphin spotting i Engelska kanalen - snart kommer bilden
Leeds Castle - min första kontakt med ordet 'duckery'
Dover Castle - speciellt luftvärnskanonerna från andra världskriget; 40 mm Boforskanoner
Vädret - kanon!
Jag slänger in några dislikes på en gång:
Flygresorna - inte min grej helt enkelt
Skor - numera trasiga
Packning - otroligt jobbigt att släpa runt
Veckans Djur kommer denna vecka bli en insekt förresten. Leddjuren är starkt underrepresenterade och förtjänar naturligtvis mer plats än de hittills har fått. Insekterna är ju dessutom de mest talrika djuren på Jorden, både med avseende på biomassa och antal arter. Så ledtråden 'insekt' begränsar väl inte så värst mycket. Jag återkommer med fler ledtrådar när jag har bestämt vilken det blir. Men räkna med att det blir ett exotiskt och riktigt fult djur. Helt i stil med tidigare Veckans Djur.
Anslutningsvis kommer lite info om flygplan (från Wiki såklart):
Flygplan är benämningen på ett luftfartyg som kan användas för transport av människor och varor. Föraren kallas pilot. Ett flygplan startar och landar oftast på en flygplats. Ett passagerarflygplan är ett flygplan vars syfte är att frakta passagerare och deras bagage. Ett fraktflygplan används till att frakta varor. Flygplan kan även beväpnas och användas som stridsflygplan. Först att under kontrollerade former flyga var Ibn Firnas som år 875 glidflög från ett murkrön vid en dal i Andalusien, Spanien. Bröderna Wright anses av de flesta historiskt sett vara de första att på ett kontrollerat sätt styra ett luftfartyg framdrivet av motorkraft, även om den teknik som låg till grund för deras framgång provats ut av andra pionjärer. Trots att flygplan funnits i över hundra år så har utvecklingen inte stannat av; med sina annorlunda konstruktioner har Burt Rutan av många flygintresserade ansetts som en modern pionjär.
Minnesanteckningar: Människor och varor är inte samma sak, men båda kan köpas och säljas för pengar. Alla pionjärflygare har jättefula namn. Ett flygplan är som en buss, fast med en pilot istället för en busschaufför.
Kolla upp: Är Burt Rutan släkt med Ika i Rutan?
Veckans djur: Dayak fruit bat
Vad gäller dagens avsnitt av Veckans Djur visade sig ledtrådarna återigen vara otillräckliga. Vi talar naturligtvis om en fladdermusart med ett för mig okänt svenskt artnamn: Dyacopterus spadiceus eller "Dayak fruit bat".
Som återkommande läsare säkert redan känner till är det den enda däggdjursrasen där manlig laktation har påvisats (Francis, Charles M., et al; "Lactation in Male Fruit Bats," Nature, 367:691, 1994). Ja, se där. Bloggens första Nature-referens. Låt oss hoppas att det blir fler i framtiden. Francis et al. lyckades dock inte ta reda på mekanismerna bakom fenomenet, men en hypotes är att fladdermössens lövdiet innehåller fytoöstrogener som skulle kunna ge hormonförändringar hos hannarna. Tilläggas bör att hannarnas bröst är väsentligt mindre och producerar bara 1/10 så mycket mjölk som honornas.
Trots nogsamma undersökningar med Photoshops zoom-funktion har jag tyvärr inte kunnat könsbestämma djuret på bilden. Kan hormonförändringarna även påverka andra delar av fladdermössens fenotyp, måntro? Nästa steg för mig är hur som helst att ta reda på vad det är för löv de käkar och se om jag kan lägga vantarna på nåt löv-extrakt på Naturapoteket. Och i sann vetenskaplig anda måste jag nog köpa ett måttband också. Just in case.
Delfin på vift?
Men nu kan jag stolt presentera en ny tokighet vad gäller Engelska kanalen. Det bor en delfin i höjd med Hythe på den engelska sydkusten. För er som inte tror på det kan jag meddela att jag även foto-dokumenterat delfinen. Fotot kommer publiceras så fort jag är tillbaka i Sverige.
Men det var ju egentligen inte det jag tänkte skriva om. Det är torsdag idag och bara en dag kvar till Veckans Djur. Och i dessa delfindagar blir det naturligtvis ett däggdjur. Dock inte ett vattenlevande. Men uppmärksamma läsare kommer kunna finna ledtrådar i tidigare publicerade inlägg. Så det här är även en bra möjlighet för er att tjäna lite extrapoäng hos författaren. Så gissa på!
Through the eyes of an angel
I gaze beyond the rain-drenched streets, to England where my heart lies.
Dans Angleterre
The eagle has landed. Flygplan har aldrig riktigt varit min grej. Jag vet inte om det är det där med höjden eller att man oroar sig för att piloten har 4.2 promille i blodet, men jag har svårt att slappna av på flyget. Det brukar sluta med att jag med vita knogar håller krampaktigt i armstöden. Landningen är kanske det värsta. När planet hoppar och skuttar och marken alltid ser ut att närma sig lite för fort.
Men numera har jag alltid Parisresan att tänka tillbaka på. Det kunde vara värre, liksom. Totalt mörker endast upplyst av en kavalkad av blixtar. Ett plan som knakar och kränger. Regnet forsar över fönsterrutorna. Skrikande människor med spypåsar i händerna. En del gråter. En del skriker ut sin ångest när planet kränger till och viker sig som en banan. Kraftiga vindstötar sliter planet ömsom åt höger, ömsom åt vänster. Jag har blickan fäst längst fram i flygplanskroppen. Ibland pekar nosen uppåt. Ibland nedåt. 170 arma själar sitter livrädda ombord på detta dödens plan. Jag sitter förstenad som i en bubbla. Svetten droppar från mina vita knogar och tårarna rinner ner för mina livlösa kinder. Det sista som händer är att planet gör en störtdykning ner mot marken. Ett unisont skrik från passagerarna följs av en våldsam smäll. Planet studsar mot marken, kastas upp ett tiotal meter i luften och slår sedan hårt och skoningslöst mot landningsbanan. Piloten återfår kontrollen över planet och påbörjar inbromsningen. Krampen i händerna släpper och bubblan vidgas. Vi har landat.
