quinctilis

Februari lider mot sitt slut och räkningarna är ännu inte betalda. Jag loggar allt mer sällan in på hattrick och torskarbetet är fortfarande inte färdigt. Vad sjutton är det som händer? Vart tar tiden vägen? Idag åkte Kristina hem till sig klockan 11. Hon ska komma tillbaka klockan 7. Vi har redan prata med varandra en halvtimme på telefon sen dess. Är det normalt? Är det till och med så att det kan vara en del i lösningen till frågorna ovan?

Det är kul att brottas! Brottas man däremot på liv och död tills den ena parten ger sig eller dör kommer det tyvärr surt efter. Jag kan inte röra nacken och hela kroppen är stel. Ett tips till alla er där hemma i stugorna: Försök inte ställa er upp med böjd rygg om det hänger en kille runt nacken på er som trycker åt för kung och fosterland! Lyckligtvis gav manövern full utdelning och resulterade i ett mycket gynnsamt läge där jag slutligen fick in ett kraftigt benlås runt strupen. Det tog imponerande nog ungefär 1 minut innan han gav upp efter detta.

Jag och Kristina var ute och käkade på restaurang i fredags kväll. Sällskapet bredvid var något överförfriskade och egentligen inte alls särskilt trevliga. Det är konstigt egentligen hur en diskussion samtidigt kan kännas så intressant och fullständigt motbjudande. Kristina slog nog huvudet på spiken när hon fastslog att "de där måste komma från landet". Jag vet inte om hon tog det på dialekten eller nåt annat, men det kändes som att hon antagligen hade rätt.