Nu kör vi!

Novellsamling får det bli. Här kommer början på den första novellen. Idag höll jag förresten på att somna vid ett flertal tillfällen på föreläsningen. Jag undrar hur det känns att tala inför en slumrande församling. Är det roligt? Nervöst? Eller bara konstigt?

Slask, rotfrukter och djävulskap - En mjältsjuk svartalfs memoarer

Inte ens tomten mår bra av 70 cl tequila.

   Regntunga skyar och tom blick. Måndagen hade börjat precis som alla andra måndagar. Bakfull, trött och snorig. Jag såg reflektionen av mig själv i bussfönstret. En sorglig syn. Blicken vittnade om en man som antingen haft för roligt dagen innan eller en som aldrig blivit road i hela sitt liv. Sanningen var en sorglig blandning av alternativen. Men nog var jag väl lycklig igår? Jag hade ägnat gårdagen åt att söka efter lyckan. Som vanligt slutade det med de karaktäristiska tomma flaskorna och ett matt leende. Sovplats: soffan. Varför var sängen aldrig bra nog? Soffan hade dessutom erbjudit en ilande nackspärr som tack för förtroendet. Att sparka på den som ligger verkar var naturens fundamentala syfte.

   Bussresan kändes längre än vanligt och varje gupp var en utmaning för tarmsystemet. Vilka krav kan man ställa på en bussresenär egentligen? Varför finns det inte påsar på bussar? Tåg, flyg och färjor var alla försedda med nödpåsar för tillfällen som detta, men bussbolagen ställde höga krav på sina resenärer. Idag undkom de katastrofen med 2 sekunder och 7 meter. Bra för bussbolaget, men sämre för den gamle mannen med det randiga paraplyet som stod och väntade på busshållplatsen. Arga tillrop följdes av en symbolisk spark som stänkte upp vatten i ansiktet på mig. Inget ont som inte har någonting gott med sig. Händelsen fick mig att piggna till och jag rörde mig i snigelfart mot mitt mål. Jag kom att tänka på en sekvens från radion igår, där en livsfilosof diskuterade liv och död. Att ha ett mål är meningen med livet, menade hon. Men om målet är meningen med livet är det inte värt att leva. Tänk om målet är livet självt. Då är meningen och målet att hinna ikapp livet innan man dör. Och om strävan efter målet ska göra mig lycklig så bör jag aldrig komma fram. Då är det enklaste sättet att uppfylla meningen med livet att dö. Jag fnös för mig själv när jag tänkte på det orimliga i hennes självgoda röst när hon försökte diktera hur jag skulle leva mitt liv för att bli lycklig. Jag har inget mål. Jag söker efter lyckan där jag är. Kanske finner jag den. Kanske gör jag det inte. Och kanske har jag redan funnit den.

   Jag är lycklig när jag arbetar. Och arbetar, det gör jag. Men inte idag. Idag jobbar jag.

Slask, tenta och annat djävulskap!

I min iver att skriva av mig dök så den perfekta rubriken på romanen upp. Eller snarare, ett embryo till en titel dök upp. Nåt i stil med "Slask, såpa och annat djävulskap" eller kanske "Slask, sopborstar och annat djävulskap". Hursomhelst känns stora delar av rubriken färdig. Vad sägs om "Slask, lepra och annat djävulskap"? Nä, det flyter inte riktigt.

Funderar på att titeln ska vara en sån där eller-variant typ som "Slask, rotfrukter och djävulskap - eller - En mjältsjuk svartalfs memoarer". Nu börjar det likna nåt! Där har vi den, tror jag! Sagt och gjort, så får det bli!
Also sprach Zarathustra!

Hur som helst: idag var det tentadags. Jag satt och mös under hela tentan. Inte för att jag kunde frågorna nåt vidare, men för att jag fick möjlighet att skriva svaren på engelska. Jag har aldrig haft så roligt på en tenta. Den poesi som skapades under mina 2½ timmar i tentasalen var inte av denna världen. Innehållet i svaren kändes underordnad symmetrin i upplägget och flyten i meningarna. Jag hade skaparhatten på, någonting som jag naturligtvis storligen ångrade 5 min efter att jag lämnat salen. Suck! Omtenta om en månad tror jag. Det bådar dock gott inför helgens torskarbete.

Min roman (i nästa inlägg dyker innehållet i första kapitlet upp):
Slask, rotfrukter och djävulskap eller En mjältsjuk svartalfs memoarer
Kapitel 1: Inte ens tomten mår bra av 70 cl tequila.

Nu får det vara nog!

Nu är det dags att sätta ner foten! Det snöar och det har snöat nästan varje dag i hela mars! Var är våren?

Idag hade jag redovisning av vårt riktigt uselt genomförda projekt. Det visade sig att P inte kunde delta på grund av en tenta som sammanföll med vår presentation, så det var bara K och jag kvar. Alla som vet vilka jag pratar om känner säkert på sig hur redovisningen utföll. Och för att inte göra någon besviken kan jag avslöja att till och med jag blev överraskad över hur lågt man kan sjunka under en presentation. Imponerande!

Nu är det tenta på fredag som hägrar och boken jag köpt ska plöjas. Kristina påstår att hon också har tenta snart så förhoppningsvis blir det lite plugg av innan helgen.

Romanen ligger fortfarande nere i brist på en bra titel. "Lepra" är nog i klass med "mjältsjuk svartalf" vad gäller intressegrad från min sida om det underlättar. Jonas halvhjärtade insats gör ju ingen glad så kom igen!

Prosit, Butter och Trötter; när tre blir en!

Trött, smågrinig och en begynnande förkylning (igen!). Alldeles strax är det labb i biosensorer och jag har ingen koll alls på hur det ska gå till. Tråkigt nog gäller det nog även mina gruppkompisar. En av dessa verkar dessutom ha gått under jord och går inte att få tag på. Ack och ve! Det blir nog en lång dag.

Jag hoppas att Kristina skaffar dator snart. Hattrick och bloggen blir lidande när man inte har tillgång till dator. Konstigt egentligen att jag måste haffa en av skolans datorer för att överhuvudtaget kunna hålla mig uppdaterad.

Labrapport på fredag, tenta på måndag och projektredovisning på tisdag följt av tenta fredagen efter. Packat schema indeed! Hur ska det gå?

Jag behöver förslag på en bra titel till min nya oskrivna roman. Handlingen kommer fortlöpande presenteras som appendix i blogginläggen men jag behöver en titel för att komma igång. Gärna något tungt och deppigt. Kanske något som innehåller orden "feberpsykos" och "mjältsjuk svartalf". Jag jobbar på det.

Packa pappas kappsäck!

I går kväll hämtade jag ner pappas enorma svarta väskan med stålram från vinden. Jag packade den full med vattenfyllda PET-flaskor och gick och lade mig. Idag gick jag och Daniel upp klockan 5:45 och tog en promenad. Mont Blanc har aldrig känts så långt borta efter tre vändor i mördarbacken med väskan på ryggen. Men skam den som ger sig! Skorna verkar funka i alla fall så där sparar jag in några pesetas.

Ikväll ska Kristina ta det stora steget ut i vuxenlivet och flytta till studentrum. Jag ska enligt uppgift bära säng. Det är min uppgift och jag syftar till att uppfylla den enligt bästa förmåga! När sängen är buren ska ingen kunna säga att jag inte gjorde mitt bästa! 4 våningar utan hiss ska den. Men jag börjar bli rutinerad. Man har ju burit sängar förr. Jorå, s'att! Fint det!

Vilse i pannkakan!

Jag har lagt märke till att mina rubriker sällan stämmer särskilt bra överens med innehållet i posterna. Det har börjat bli ett problem när jag ska leta igenom inläggen. Som en förklaring till detta kan jag meddela att rubrikerna speglar den sinnesstämning jag just då innehar. Det kan liknas lite med en sån där humörsring som växlar färg hela tiden och aldrig visar rätt. Ofta förändras min inställning till inlägget under skrivandets gång och en situation som från början verkat totalt hopplös kan i slutet kompenseras med trevliga tankar.

Dagens inlägg saknar egentlig mening då syftet med en beskrivning av min berättarteknik kan ifrågasättas. Det ska tilläggas att jag under det senaste dygnet varit under extrem psykisk press som kan härledas ur den senaste månadens inaktivitet. Därför känner jag mig ursäktad för alla oegentliga inlägg som uppkommer på grund av min sinnesstämning. Jag återkommer med en beskrivning av orsakerna till mitt förvirrade tillstånd när det har lugnat ner sig lite. För tillfället känns det tillräckligt att säga att torskarbetet är mitt minsta problem just nu. Och det vill ju inte säga lite!

Nu ska här vilas lite! God natt!

RSS 2.0