Komplexitet
Ett slutet system styrs helt av de ingående elementen och deras interaktioner. Systemets komplexitet avgörs av två faktorer: mängden element och den sammanlagda interaktionsfaktorn. Interaktionsfaktorn bestäms av elementens benägenhet att interagera med varandra. Exempelvis har två från början stillastående oladdade element i ett system lägre interaktionsfaktor än två laddade element. Två rörliga element har också högre interaktionsfaktor än två statiska. Generellt sett bestäms komplexiteten av antalet möjliga interaktioner mellan de olika elementen under ett givet tidsintervall.
Ju högre komplexitet ett system har, desto svårare (mer krävande) blir det att förutsäga hur systemets tillstånd förändras med tiden. För att förutsäga ett systems tillstånd vid en given tid krävs en fullständig simuleringsförmåga, det vill säga att systemet måste kunna återskapas perfekt för att simuleringen inte ska bli approximativ. För att känna till systemets tillstånd, måste alltså all information om systemet vara tillgänglig. Detta kan endast uppnås om simuleringssystemet har en lika hög eller högre grad av komplexitet som det slutna system som ska studeras.
Ju högre komplexitet ett system har, desto svårare (mer krävande) blir det att förutsäga hur systemets tillstånd förändras med tiden. För att förutsäga ett systems tillstånd vid en given tid krävs en fullständig simuleringsförmåga, det vill säga att systemet måste kunna återskapas perfekt för att simuleringen inte ska bli approximativ. För att känna till systemets tillstånd, måste alltså all information om systemet vara tillgänglig. Detta kan endast uppnås om simuleringssystemet har en lika hög eller högre grad av komplexitet som det slutna system som ska studeras.
Om att vara allsmäktig
Om att vara allsmäktig
Skapa ett slutet system
Betrakta ett slutet, rumsligt oändligt system bestående av 2 stela, oladdade, perfekt sfäriska kulor. I systemet i övrigt råder totalt vacuum och kvantmekaniska interaktioner antas försumbara. De fysiska krafter som verkar på kulorna antas följa rådande klassiska lagar perfekt.
Givet är kulornas läge, färdriktning och rörelsemängd.
Ovan beskrivs ett exempel på ett system där interaktionerna mellan kulorna exakt kan beskrivas med hjälp av de givna begynnelsevillkoren. Som betraktare av systemet har du full kontroll och du kan enkelt bestämma kulornas läge och färdriktning för alla sökta tider. Systemet är förutsägbart och Skaparen av systemet kan förutse händelser innan de inträffar.
