quinctilis

Programmeringsuppgiften är löst! Glädje åt hela folket och manna från himlen och så vidare.
Partiklarna studsar hjälpligt och håller sig fogligt i lådan. Underbart! Det visade sig vara ett teckenfel som gjorde att de stack iväg och ett pyttefel i en algoritm som gjorde att de accelererade. 2 tecken behövde ändras, men felsökningen tog 2 timmar. Men nu är det klart och inlämnat.
Nu stundar tenta på onsdag och sedan är förhoppningsvis den värsta surdegen hittills bakad.

Nästa projekt: torskarbetet!

Jag har fått skjortor inköpta av min privata shoppare och jag är mycket nöjd. Ikväll är det fest och då gäller det ju att man har något fint på sig. Kanske en skjorta, en kofta och en slips. Nu fick jag det att låta som att jag bestämmer själv vad jag ska ha på mig, men det är förstås Kristina som har valt vad jag ska ha på mig ikväll. Det brukar bli bättre då.

Jaha. Nu har vi lyckats rita upp partiklarna och även fått dem att röra sig. Men de smiter ut ur lådan. Och när de krockar med varandra så accelerar de i en till synes godtycklig riktning. Vi får nog jobba vidare lite med det ikväll för att det inte ska se patetiskt ut.

Jag är trött, för övrigt. Jag måste nog sova lite innan jag sticker ikväll. Och imorgon är det julblot på Polisen. Jag har hört att julblotet är det man pratar om på dagarna fram till nästa julblot. Med andra ord gäller det att hålla sig i skinnet.

Jag har funderat lite på att alltid inleda mina poster i bloggen med "mjälstsjuka svartalfer är vi allihopa", men efter nyligen inkomna klagomål på min kreativitet har jag beslutat mig för att låta Esaias Tegnér vara ifred ett tag. Jag får väl hitta på nåt eget för en gång skull. Eller förresten; efter nyligen inkomna klagomål på min kreativitet när jag försöker skapa eget material i form av ett logiskt resonemang kring Guds existens lägger jag ner det också och fokuserar istället från att stjäla material så snyggt att det inte märks.

Åter till dagordningen:
Jag har skrivit på kontrakt på ett studentrum i Ryd. Härligt... NOT! Eller, jag vet inte. Det kanske blir jättebra. Hursomhelst: inflyttning 15 jan.

Programmeringen går utmärkt och vi hade ett riktigt genombrott i måndags när vi lyckades skriva skräckmetoden "evaluera". För att sammanfatta problemet: vi slog ihop alla programmeringsproblem vi stötte på framför oss och lade in dem i den sista metoden vi skulle skriva. Det ledde till att evaluera-metoden blev enorm. Två for-loopar i en if-sats i en for-loop i en for-loop. Spaghetti-kod har aldrig varit vackrare! Idag ska vi förhoppningsvis knyta ihop säcken och skriva en exekveringsmetod. Kul, va?

Man blir ju aldrig profet i sin hemstad säger de. Så nu när jag resonerat klart om Guds vara eller inte vara låter jag det tona ut i etern och övergår till viktigare göromål.

Nu är det i princip jul och jag har inte köpt en enda julklapp än. Usch! Och inte har jag kommit mig för att skicka kaffe till England heller, men det ligger i röret kan jag lova. I slutet av veckan ska det ut och shoppas. Om ni önskar någonting särskilt är det nog läge att säga till nu innan jag sticker ut på stan.

I januari flyttar jag till Linköping, vilket säkerligen kommer innebära fler poster i bloggen. Ska det bli studentrum igen eller lyckas jag leta upp nån att bo hos? I nuläget har jag bara ett direktnummer till en handläggare på Linköpings studentbostäder och 7 ködagar i bostadskön. Inte illa kan man kanske tycka, men om man jämför med mina 2100 ködagar i Uppsalas bostadskö och att jag trots det ändå inte får det jag skulle vilja ha hamnar sakerna i ett nytt perspektiv. Men man måste ju börja på noll och jobba sig uppåt.

I övrigt är det fullt upp. Jag har äntligen börjat programmera och nu ska poängen plockas. Tanken är att jag ska skapa en behållare full med syre och väte. Jag ska, inte helt olikt Gud, skapa vatten. Vi får se hur det blir, men förhoppningsvis är det klart till jul.